Kyrkogårdar i allhelgonatid...

 

Man behöver väl knappt fråga om nån var på kyrkogården i helgen som var...? Alla är ju lixom där då!?! För att besöka gravar och tända ljus, och kanske även gå i kyrkan.

 

Maken och jag åker alltid till kyrkogården på allhelgonadagens kväll, och går en stillsam promenad där i det upplysta mörkret. Stannar till en stund vid "våra" gravar, men passerar desto fler. Och varje år hittar vi nya gravstenar med namn på som vi känner igen...

 

Det är vackert och vemodigt på samma gång. Och precis så vill jag att det ska vara! Jag avskyr när nån har försökt "skoja till det" genom att dekorera gravar med pumpor och blinkande ljusslingor - och även när folk samlas i stora klungor och börjar prata högt med varann. Den dagen nån även börjar sälja grillad korv vid grinden, har jag antagligen satt min fot på en kyrkogård i allhelgonatid för sista gången! Eller när det inte längre finns levande ljus på gravarna, utan enbart batteridrivna...

 

Nästa år - om vi är där - kommer vi att kunna gå till en ny grav, med ett nytt namn på en person vi kände. Var på hans begravning igår... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var nog hundra personer i kyrkan, och runt 80 på minnesstunden efteråt, för den bortgångne hade en stor bekantskapskrets och vänner i alla åldrar. :-) Den enda som tydligen inte kände honom måste ha varit prästen, med tanke på hur han hade valt orden till den personliga delen av griftetalet!? Men, men... Det är väl så det är idag; prästen känner inte längre sina församlingsmedlemmar, och då funkar det tyvärr inte så bra att försöka vara personlig vid exempelvis en begravning. Undrar vad han tänkte när han efter maten fick läsa upp en dikt, som en icke närvarande person hade skickat till begravningsbyrån och bett att få uppläst under minnesstunden!? DÄR framkom det äntligen vilken unik och enastående personlighet vi och världen nu får klara oss utan.

 

Sov gott, Arne! Vi glömmer dej aldrig, och inte heller alla roliga stunder vi har haft tillsammans med dej. :-)

 

/AnnaKK

 

 

 

 

Morning! Vis av skadan så besöker jag aldrig "mina" gravar på Allahelgons dag. Jag brukar nöja mej med att besöka kyrkogården dagen före och då tända ljusen och lyktorna. Själva Allhelgonadagen tycker jag har urartat till att bli någon sorts folkfest med mycken trängsel och stoj.

Det var ett fint och stämningsfyllt inslag du gjort kring Arnes begravning.

Allt gott!

Jag har nog aldrig gått på kyrkogården när det är allhelgona, men det ser väldigt vackert ut på bilder. Så har tänkt gå dit, men det har inte blivit av för gravar med namn jag känner igen ligger på så olika kyrkogårdar och många långt borta.

Tråkigt med begravning men fint att det var så många som kom. Och vad fint att hans personlighet kom fram mot slutet i alla fall.

Kram

Här hos oss kom det en ny präst i fjol men när det är begravningar verkar folk hyra in den gamla, som kände den avlidne...
Vid de där stunderna är det vackrare när det är personlig det måste vara äkta och på riktigt...
Gravar ska ha gamla hederliga saker, det håller jag med om till fullo. Här hos oss bjöd de på kaffe och korv om jag förstod rätt ett par timmar på eftermiddagen... Så korven är nära nu!

V o M har installerat sig fint nu. Målaren var där på söndagen!0

Jag blev tung i hjärtat av din text. Sorgligt att en präst försöker bli personlig när det inte finns någon personlig koppling.
Vi bor förvisso på landet men i Gotlands största socken med flest innevånare. Här finns ingen chans för prästen att lära känna sina församlingsmedlemmar.
Sänder en stor KRAM!!
/P

Beklagar sorgen! Jag har inte varit på någon kyrkogård i helgen. Men när jag varit hemma runt alllahelgon så brukar det vara fantastiskt fin på natten då jag jobbar och alla ljusen brinner. Tänkte efter nu att jag faktiskt inte sett en enda kyrkogård här i Australien. Undrar vart de kan finnas. Jag har ju åkt runt en hel del nu under åren som gått då vi varit på besök. Misstänker att även folk här faller ifrån. Får kolla med sonen i morgon.

Ha det gott A-K!

Kramar